Kriterier i samhället
"Förhållandevis många", i förhållande till vad? Det är en nytillkommen diagnos, och samhället har inte börjat leta upp oss som kvalificerar för att få den, men vartefter vi får stora problem nog av att vi har dragen så söker vi hjälp, blir utredda och får diagnosen ställd.
Diagnosen har inte skrivits för att det bara SKA finnas högst si eller så många promille av befolkningen som ska kunna ha den, utan för att de som uppfyller kriterierna ska kunna få den ställd.
Den började ställas i Sverige 1994, det är bara 16 år sedan, och vi är MASSOR som redan var födda då som uppfyller rätt kriterier för att få den, och under dessa 16 år har vi i en stadigt ökande ström blivit upptäckta och diagnosticerade.
Givetvis har det gått bättre och bättre att identifiera oss och ge oss diagnoserna ju fler som blir utbildade och kan börja utreda och ställa diagnoser. Alltså har diagnosställandet ökat markant. Det är det bl a du tolkar som att det är något slags mode i att många får diagnosen just nu.
Men det är ju inget konstigt i sig. Tvärtom vet vi ju att många som uppfyller de faktiska kriterierna blir lurade på diagnos eller ens utredning för att det ofta sitter bromsklossar i vägen i form av halvdant insatta psykologer och liknande som tror att det inte ska kunna vara Asperger om patienten klarar att psykologen i ögonen, eller om patienten ytligt sett verkar för social och liknande stereotypa överdrifter som inte alls stämmer.
I den mån det kanske förekommer enstaka diagnoser på "för" lösa grunder, eller som är helt felställda, betvivlar jag starkt att det uppväger mängden klockrena aspergare som INTE får diagnos, just för att såpass många än så länge har för överdriven bild av hur Aspergers syndrom "måste" se ut utåt.
